Nästan 100 åhörare hade kommit till Patricia för att höra hur arkeologin går till väga för att hitta dessa otydliga spår av en kultur utan skriven historia.

De tydligaste tecknen på att samer funnits i vårt län finns i ortsnamnen. Totalt har Länsmuseet registrerat 200 ortsnamn där ordet ”lapp” ingår, t ex Lappmyran (Bjuråker), Lappängarna (Delsbo) och Lappkällan (Forsa). Ordet ”lapp” användes dessutom i yrkesbeteckningen sockenlapp. Den s k Sockenlappsinstitutionen infördes på 1730-talet. Det var sockenstämman som beslöt att anta en sockenlapp och beslutet skulle sedan godkännas av landshövdingen, precis på samma sätt som man kunde anta en sockenhantverkare.

I övrigt, när vi talar om människor, används ordet ”same”, förklarade Inga Blennå. Här skiljer man på fjällsamer och skogssamer som båda förekommit i Gävleborg.

Vid en arkeologisk undersökning måste man alltid utgå från vissa frågeställningar, menade Inga Blennå:

- Skiljer sig denna plats från annan torpbebyggelse?

- Är den samiska identiteten synlig i den materiella kulturen?

- Finns det spår av de hantverk som förknippas med sockenlapparna?

- Går det att se spår av den småskaliga renskötseln man bedrev?

Utifrån dessa frågeställningar har Länsmuseet i samarbete med Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i Östersund, undersökt ett sockenlappboställe i Stene, Järvsö. Här fanns lämningar efter stugubyggnad, härbre, källare, vedbod och dass. Ben av får/get och nöt men också av häst och björn visade på en direkt koppling till sockenlappens arbetsuppgifter som hästslaktare och rovdjursjägare. 1803 såldes byggnaderna på auktion och flyttades.

Ing-Marie Bergroth