Den gemensamma nämnaren för coronakrisen och klimatkrisen är att de båda blottlägger frånvaron av en politik för att förebygga framtida kriser. Klimatpolitiska rådet har krasst konstaterat att den förda klimatpolitiken i Sverige är helt otillräcklig. Vi ställer om alldeles för långsamt.

Vad krävs för att ställa om tillräckligt snabbt? Enligt Staffan Leastadius, professor emeritus i industriell utveckling vid KTH i Stockholm, skulle en så kallad Green New Deal för att ställa om kosta runt 300 miljarder per år, det vill säga lika mycket som regeringens första räddningspaket nu i coronakrisen.

Att hantera klimatkrisen kommer alltså att kosta, men det skulle också kunna ge stora samhällsekonomiska vinster i en region som Gävleborg. För att lyckas med detta behöver regionen, våra kommuner, högskolor mfl, som en del av en demokratisk Green New Deal, engagera sig i lokalt gemensamt välståndsbyggande. Detta skulle dramatiskt kunna minska inte bara arbetslösheten men också de växande klyftorna i samhället, inte minst klyftan mellan stad och land.

Kommunen Preston och regionen Lancashire i Storbritannien kan fungera som förebilder här. I Preston och Lancashire har de systematiskt arbetat med att styra om den kommunala och regionala upphandlingen av varor och tjänster för att på den vägen skapa fler lokala jobb och företag.

Det är lätt att förstå vad detta kunde innebära för livsmedels- och energisektorn i våra kommuner i Gävleborg. Jordbruksnäringen skulle kunna växa, och medborgare och företag på landsbygden skulle kunna bli kooperativa delägare av större solelsinstallationer, vindkraftverk och biogasanläggningar som levererar energi till samhället.

Lokala industri- och teknikföretag i Gävleborg skulle på beställning av samhället kunna producera och installera ovan nämnda vindkraftverk, solelsinstallationer och biogasanläggningar, men också sådant som uppgraderade elnät, energilager, energieffektiviserade byggnader med mera. Ökad förädling av det vi får från skogen tex genom hållbart byggande har också en viktig roll att spela. Liksom satsningar på immaterial konsumtion i form av satsningar på kultur, föreningsliv och folkbildning.

Att det går att göra stora satsningar har coronakrisen redan visat. Låt oss därför utforma kommande åtgärder i den ekonomiska krisen för att också tackla klimatkrisen genom en demokratisk Green New Deal!

Jonathan Korsar, folkhögskolelärare på Färnebo folkhögskola och regional initiativtagare till Global Teach-In i Gävleborg