Utomlands är det mycket vanligt att man återför kvartersstaden på grund av dess många goda effekter. Även i Sverige finns det goda exempel som till exempel St. Eriks området i Grubbensringen, Stockholm. Vackra innerträdgårdar och humana proportioner och varma färger på husen. Den klassiska kvartersstaden är tillväxtfrämjande och skapar goda livsmiljöer. Stadsgator och kvarter med slutna gårdar. Det är bevisat tryggt för både barn och vuxna.

Att bygga tätt och högt är inte svar på något. Dystopiska höghus utan någon koppling till resten av staden. Fula punkthus, monster utan koppling till levande stadskärna och handel. Att staden blir mer tätbefolkad tack vare höghus är en myt. Paris stora stadskärna uppbyggd som kvartersstad av Haussmann är en av de mest tätbebodda städerna i världen; dubbelt så tätbebodd som New York trots att Paris har väldigt få byggnader över sex våningar.

I vår nordliga del av världen blir det långa skuggor och kastvindar från dessa hus. Andra hus skyms, innergårdar som solen aldrig når ner till. Ingen bra miljö, få butiker, inga naturliga kvarter, stora skuggor, mörkt nere vid gatan, reflexer av glaset långt bortom byggnaden. ”

Create Streets” menar att det finns goda anledningar att bygga i mänsklig skala. Sociala problem uppkommer i vissa höghusområden, mer stress och depressioner och ökad risk för självmord. Gallup gjorde undersökningar 2008-2010 i 26 städer där man ser tydligt samband med ett områdes estetiska attraktivitet och nöjda invånare som även hade samband med BNP-tillväxt! Så nej till höghus, ja till den klassiska kvartersstaden!

Klassisk arkitektur gör oss lyckligare