En internrapport, beställd av majoriteten, drar slutsatsen att det bara går att spara två procent på administrationen, vilket i reella tal ger 17 miljoner. En droppe i havet när vi talar om region Gävleborg med en budget på 10 miljarder och ett underskott på 700 miljoner. Två procent har man kommit fram till om inga negativa konsekvenser ska komma med besparingarna. Men handen på hjärtat, vem har någonsin blivit presenterad ett besparingspaket på en arbetsplats och på allvar trott att det inte skulle få några negativa följder? Oavsett fluffiga omskrivningar.

Majoritetens intentioner var helt rätt från början. Man får hoppas att den håller fast vid idén om att en organisations kärnverksamheter är det sista man ger sig på, när pengarna inte räcker. Till regionens huvudsakliga uppgift får ändå sjukvård räknas, även om den tilldelats en mängd ansvarsområden – sedan 2015 ingår till exempel regional utveckling. Kollektivtrafik och kulturfrågor är annat som ryms under det stora paraplyet.

Totalt arbetade 785 medarbetare (nettoårsarbetare) inom Regionstyrelseförvaltningen där den tänkta besparingen ska ske. En övervägande del, 57 procent, kategoriseras som administrativ personal. Regionstyrelsens budgetram för 2023 uppgår till 3 064,6 mnkr. Vi pratar alltså miljarder här.

Och då ska man betänka att IT-avdelningen består av 148 medarbetare men räknar man in personalen som hyrs in växer förvaltningen till 700 individer. samma sak hos fastighetsförvaltningen som sysselsätter hundratals men endast har 24 anställda.

Jag ska snart sluta slänga mig med siffror men det blir lätt så när man läst den 77-sidiga rapporten.

Jag hade anledning att engagera mig i en myndighets besparingskrav vid årsskiftet. 70 medarbetare skulle bort, bara för sektioner och enheter att börja räkna. Var kunde man osthyvla och fortfarande fullfölja sitt lagstadgade uppdrag? Pensionsavgångar förstås, men framför allt HR-avdelning och kommunikation.

De två senare avdelningarna får ses som något slags nästan sjukliga utväxter i hela det byråkratiska Sverige, privata företagskoncerner är inga undantag. De blir större och större, men ingen vet egentligen vad de gör, färre vågar ens ifrågasätta dem. Handlingsplaner, policies, strategi- och styrdokument, värdegrunds- och hållbarhetsarbete, ständigt växande dokumentationskrav – ser man inte upp blir de viktigare än själva produktionen. Eller det kanske redan har hänt...

Region Gävleborgs HR-förvaltningen hade 112 medarbetare, varav tio chefer (?) den 1 januari 2023. Förvaltningen består av fem avdelningar: Arbetsmiljö och hälsa, Lag och avtal, Ledar- och medarbetarskapsutveckling, HR-operativ samt HR-partner/HR-strateg, samt en stab. HR-operativ är den största avdelningen och är i sin tur uppdelad i fem olika enheter (rapportens beskrivning).

Ursäkta en banal fråga men om en kirurg, ortoped eller psykiatriker ska anställas, är inte klinikchefens omdöme helt avgörande?

Kommunikationsförvaltningen har 40 medarbetare, varav fyra chefer (?). Tillsammans med verksamheterna i Region Gävleborg bidrar kommunikationsfunktionen till att "skapa värdefull kommunikation, med syfte att värna om varumärket och ökat förtroende" (ur rapporten).

10 chefer på 112 medarbetare, fyra chefer på 40 medarbetare? Och varför ska kommunikationsavdelningen stärka regionens varumärke och öka förtroendet? Hos vem? En skattefinansierad verksamhet som uppfyller sitt uppdrag till fylles för invånarna bör räcka. Vi är inte knussliga. Vi vill ha bra vård, tåg och bussar som går, ett kulturliv som ger oss mening.

På något sätt borde det gå utan en växande administration.

Många regioner ropar på bidrag från staten just nu, ivrigt påhejade av SKR. Men då ska man betänka att de flesta av oss betalar skatt endast till kommun och region, vars självbestämmande är viktigt för flertalet partier. Staten har en del andra utgifter just nu (försvar, rättsväsende, infrastruktur). KD vill förvisso lägga sjukvården på staten, Liberalerna vill återförstatliga skolan.

Tills dess kanske regionpolitikerna i Gävleborg kan komma tillrätta med underskotten. Tillsammans. Utan skadeglädje.